I Kristi Skola

av T. Austin-Sparks

Kapitel 6 - En öppen himmel

Vi har i dessa samlingar varit ledda att fundera över vad det innebär att vara i Kristi skola, i vilken all inlärning, all instruktion, all disciplin har som mål att lära känna Kristus, att lära in Kristus, inte att lära något om Kristus men att lära sig Kristus invärtes. Det här är den allra svåraste delen när det gäller att försöka lägga fram denna sak enkelt och klart. Vi kunde ta upp allt som finns rörande Kristus som lära, som undervisning, men det är inte detta vi är ute efter. Det är inte alls något sådant som Herren vill göra. Det är Kristus själv. Han ensam är det levande förkroppsligandet av sanningen, personifieringen av all sanning och allt liv.

Herrens syfte och önskan är inte att vi ska lära känna sanningen i dess många aspekter, men att lära känna personen, den levande Kristus på ett levande sätt. Genom att denna person blir given till oss och att vi blir förenade med honom blir sanningen levande i stället för att vara bara teoretisk eller mekanisk sanning.

Ett ord av repetition här, och jag kan inte beskriva för dig med vilken kraft detta har förts till mitt hjärta och hur tungt det vilar över mig med sin innebörd. Närhelst något är i fara att föras bort från hans fulla, hans fullständiga tanke verkar Gud alltid för att föra in en ny, fräsch, uppenbarelse av Kristus. Han arbetar inte för återtagandet av dessa sanningar som sanningar betraktat. Han återför allt som är nödvändigt för en förnyad uppenbarelse av sin Son, en presentation, en framställning av hans Son i sin fullhet.

Med koppling till detta har vi mer än en gång framhållit att det evangelium som Johannes skrev, hans brev och Uppenbarelseboken är de texter som avslutar Nya testamentets tid. De skrevs när den nytestamentliga församlingen var på väg bort från sin ursprungliga och ofördärvade härlighet, sanning, helighet, renhet och andlighet och höll på att bli ett inomvärldsligt kristet system. Herrens sätt att ta itu med den situationen var att ställa fram dessa skrifter vilka innehåller en ny presentation av hans Son i himmelsk, gudomlig, andlig fullhet. Det är fråga om en återgång till Kristus. Så gör den Helige Ande hela tiden. Han återför oss till personen, genom att visa oss vad denne person representerar i andliga, himmelska termer.

Vi måste vara försiktiga när vi går från evangelierna till breven så att vi inte hamnar i den position som menar att vi har lämnat det enkla, elementära bakom och gått vidare till något som inte är fullt så elementärt, det vill säga att breven skulle vara något som håller högre status än evangelierna. Kraftfullast markerat; de har inte någon sådan ställning. De förklarar och levandegör evangelierna för oss. Allt som finns i breven finns också i evangelierna, breven är endast tolkningen av Kristus och Herren kommer inte att låta oss vara upptagna med tolkningen på bekostnad av personen.

Allt i Kristus

Om jag nu talade till personer som vore ansvariga för församlingsbygge skulle detta vara ett berikande sammanhang att stanna inför en stund, men det innehåller följande för oss. Vi hanterar Apostlagärningarna och breven som om de ställer fram en metod för församlingens liv och vi använder denna som ett utkristalliserat system för dess ordning, dess form, dess bruk och dess lära, och svagheten i detta sätt att förhålla sig är just att detta skulle vara något i sig själv och därmed går man miste om och förlorar Herren Jesus. Jag undrar om du kan läsa av vad jag menar med det?

Du förstår, den Helige Andes sätt är att ta Kristus och förklara honom för hjärtat, för att visa att Kristus är en himmelsk ordning. Det är inte brevtexterna som utgör en beskrivning av en himmelsk ordning, det är Kristus som är denna ordning och allt som har med ordning att göra måste hållas omedelbart knutet till denne levande person. Om det förvandlas till en sak, en företeelse, omvandlas det genast till ett jordiskt system och du kan plocka fram hundra olika jordiska system ur breven som samtliga bygger på brevens innehåll. De kan fås att understödja rader av system och olika tolkningar som representeras av kristna grupperingar och anledningen är att de alla har skiljts från personen.

Det finns mängder av företeelser, rader av ämnen, teman och läror. Vi har ”Guds rike”, ”helgelse”, ”det eviga livet”, ”det segerrika livet”, ”övervinnandet” eller ”övervinnarliv”, ”Kristi andra tillkommelse”. Detta är bara några få ämnen och teman, sanningar som de kallas, vilka har tagits upp och utvecklats på Skriftens grund och som folk ivrigt har sysselsatt sig med och som de är väldigt intresserade av som enskilda företeelser. Somliga samlas runt helgelseförkunnelse och blir helgelsefolk – en avskild grupp. Andra låter sig avskärmas och avgränsas av funderingar kring Herrens andra återkomst och dessa särskilda profetior. Så formas grupp efter grupp.

Detta skulle vara helt omöjligt om Jesu Kristi person sattes i centrum av oss alla. Vad är Guds rike? Det är Kristus. Om du ger dig in i evangeliernas kärna finner du att Guds rike och Jesus Kristus är samma sak. Om du lever i Kristus, är du i riket och du vet vad riket är i detalj allteftersom den Helige Ande lär dig Kristus. Riket är inte i förstone ett ting eller en sak. Riket kommer, när det visar sig i sin universella form, att vara ett utryck för, en manifestation av Kristus. Det är det hela. Du kommer in i riket i och genom Kristus, och det samma är sant om allt det övriga.

Vad är helgelse? Det är inte en lära. Det är inte alls ett ”Det”. Det är Kristus. ”Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning.” 1 Kor 1:30. Om du är i Kristus och om den Helige Ande lär dig Kristus då vet du vad helgelse är, och gör han inte det har du kanhända en teori och en lära om helgelsen men den kommer att skärma av dig från andra kristna och den kommer att föra andra kristna i svårigheter. Det är kanske så att läran om helgelsen har fört fler kristna i svårigheter än någon annan enskild lära genom att förvandla den till en sak i stället för att låta Kristus vara vår helgelse.

Detta säger jag bara för att försöka förklara att vi ska se till att förbli i Kristi skola, där den Helige Ande inte lär ut saker, inte Kyrkans lära, helgelse, tillkommelse, inte färdigheter, inte ett antal ämnen men lär oss Kristus.

Vad handlar tillkommelsen om? Vad handlar Kristi tillkommelse om? Det handlar om hans återkomst. Och vad innebär hans återkomst? Följande ord ger oss nyckeln: ”Han kommer för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror.” 2 Tess 1:10. Detta är fullbordandet av något som har pågått i det inre. Hur vet jag då bäst att Herrens återkomst är nära? Inte huvudsakligen genom att förstå profetiska tecken men genom det som pågår i Herrens folks hjärtan. Detta är det bästa tidstecknet, det som Guds Ande gör i Guds folk. Men du kanske inte är intresserad av det.

Du kanske hellre vill veta vad som kommer att ske med Tyskland och Ryssland, om dessa två händelsevis kommer att forma en allians. Hur långt kommer vi med det? Vart har allt prat om ett återuppstående romarrike lett oss? Detta är tillkommelsen som en företeelse, en händelse.

Om vi endast håller oss nära honom som är summan av all sanning, och rör oss i takt med honom och lär in honom kommer vi att veta vad som är på väg att hända. Vi kommer att förstå vad som ligger om hörnet. Vi kommer att höra en viskande röst som manar till förberedelse i våra hjärtan. Den bästa förberedelsen för hans tillkommelse är att känna honom som kommer. Jag säger inte att det inte finns något där i profetiorna, missförstå mig inte. Men jag vet att det finns mängder med människor som är så helt upptagna med profetiorna som enskild företeelse, vilkas andliga liv är förtorkade och som saknar ett inre vandrande med Herren. Vi ser detta så ofta.

Jag kommer inte att glömma ett besök i ett land, i en av dess större städer där jag skulle tala under en vecka. Allt var så arrangerat att mitt första budskap skulle följa på det sista av en man som hade varit där hela den föregående veckan. Han hade talat om profetiorna på varje möte. Jag satt ner för att lyssna till hans sista samling om ändtidens tecken. Man hade sina anteckningsböcker och man skrev fascinerat ner allt. Allt tillhörde det yttre, allt hörde till det objektiva; romarriket återuppstått och Palestina återtaget.

Så slutade han och alla var redo för ytterligare något med sina anteckningsböcker färdiga. Och Herren sa till mitt hjärta att det första ordet måste vara, ”Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren”. 1 Joh 3:3. Detta ord för att kunna tala om det andliga resultatet av det andliga hoppet. De var inte intresserade av detta, Anteckningsböckerna slogs ihop, pennorna lades undan, det fanns inget intresse när jag i Herren försökte så troget som möjligt beskriva vad allt detta innebar för den inre vägen, i att formas efter Herren. De bara väntade på att mötet skulle ta slut. När jag till sist slutade – de kunde knappt vänta till dess – försvann de alla ut.
Nej, det handlar om Herren, och den Helige Ande för oss tillbaka till Herren. Men det handlar inte om att återgå till det som inte är väsentligt, att gå tillbaka till begynnelsestadier detta att återvända till Kristus. Det betyder att stå på den enda grunden utifrån vilken den Helige Ande verkligen kan förverkliga hela Guds syfte och vilja, att vara i Kristi skola där Anden lär oss Kristus – och Andens sätt att lära oss Kristus är genom erfarenheter.

Behovet av helt ny förmåga

Det är på denna punkt vi måste vara så enkla och röra oss i det elementära. Denna skolas väsen och natur kräver den mest drastiska förändring i oss. Det är helt omöjligt att sätta sig ner i Kristi skola där den Helige Ande är den store handledaren, förrän den största förändring har ägt rum i oss. Vi måste omskapas fullt ut om den skolan ska ha någon mening alls. Vi kan inte ge oss in här med något hopp om att kunna lära Kristus ens på enklaste nivå förrän vi har tagit emot en helt ny förmåga. Vi måste ha en duglighet, en mottaglighet, ett sätt att fungera som vi inte äger i det naturliga. ”Den som inte blir född ovanifrån kan inte se Guds rike.” Joh 3:3. Detta är Herrens sätt att slå fast detta oerhörda fakta.

Det riket är ett rike i vilket somliga företeelser finns med vilka jag inte har någon som helst samhörighet med, vilka jag i det naturliga inte kan samspela med. Ta en promenad i trädgården. Gå ner till potatisen och grönsakerna och börja tala om något, vad som helst. Vad tänker potatisen om dig? Vad skulle kålen säga om dig? De kan varken höra eller förstå vad du säger, vad det nu än är. Deras liv är inte likt ditt liv. De har inte någon möjlighet att vara och verka på din nivå. Det finns ingen möjlighet till samspel dig och dem emellan. De har inte kapacitet, begåvning eller kvalifikation för att uppfatta det mest elementära i dina resonemang. Du kanske talar om sådana alldagliga ting som kläder, de förstår ändå inte. Så är det.

Samma stora skillnad är det mellan oss och Guds rike. ” En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det…” 1 Kor 2:14. Skiljet är så totalt att om du och jag i det naturliga skulle föras rakt in till den plats där Guds Ande talade skulle det vara som i en helt annan värld om inte Guds Ande gjorde ett under med oss. Är det inte så? Ni troende, gå ut i denna värld och börja tala om det som är av Herren och se dem stå och gapa. Det är främmande för dem. Så är det. ”Den som inte blir född ovanifrån kan inte se Guds rike.” För att komma in i denna skola måste det hända något med oss vilket innebär att vi får ta emot en helt ny konstitution med helt andra kvalifikationer och annan duglighet, sådan som passar det som är av Gud. Sådan är denna skolas natur. Det är Guds Andes skola.

Jag vet att detta är väldigt grundläggande, men är inte detta det som vi möter hela tiden. Man klargör för oss att vi ofta lyssnar till ord utan att dessa har någon verklig mening. Vi är i behov av att vår kapacitet att förstå andligen utökas och tillväxer. Av naturen är vi handikappade när det gäller dessa ting.

Självlivets krossande

Det finns ett skriftställe som jag inte kommer undan. Detta har följt mig en lång tid. Det har också varit med som grund i vår utläggning. Ordet finns i Joh 1:51 och det tycks mig som om det är ord som introducerar oss till Kristi skola, dessa ord som Natanael får ta emot av Herren Jesus. Jag tror att det är till hjälp att läsa hela stycket från vers 47: ”När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” Natanael frågade honom: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” Jesus svarade honom: ”Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” Sedan sade han till honom: ’Amen, amen säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.’”

Här närmar vi oss Kristi skola, och det finns en sak här som är nödvändig att se på innan vi ens kan passera tröskeln till skolan. Det innefattas av dessa ord: ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” Detta ställt vid sidan av den avslutande satsen, ”änglar stiger upp och stiger ner över Människosonen”, ger oss en fullständig bild av vad som ligger bakom andligt sett.

Vid den tid som Jakob med svek – du minns berättelsen om hans bedrägeri – stal förstfödslorätten och var tvungen att fly för sitt liv fick han se en stor sanning, dock som i töcken, som en förebild, han fick se den utan att kunna ta den till sig. Jakob skulle inte vid den tiden ha haft någon möjlighet att omfatta meningen med det han fick se, nämligen Betel, Guds hus. Betel, den plats där himmel och jord möts, där Gud och människa möts, där härligheten är länken som förenar himmel och jord, Gud och människa, där Gud talar och gör sig känd, där Guds syften uppenbaras.

Varför var det så med Jakob? Han vandrade i svek och bedrägeri. Han gav sig därifrån så som han var tvungen, för att vandra vidare och i tjugo år stå under disciplin. När dessa tjugo år hade gått skulle han åter stå inför en konfrontation med Himlen i fråga om sitt jordiska liv, sin jordiska natur. Anden gav sig åter i kast med hans köttslighet, med honom själv vid Jabbok för att detta köttsliga, naturliga liv skulle slås, krossas och smulas sönder. Därefter skulle han bära ett märke under resten av sitt liv som visade att detta hade kommit under Guds dom. Och därefter, med Jakob dömd, Jakob slagen, sårad, tillintetgjord kan han gå tillbaka till Betel för att tömma ut sitt drickoffer, och dröja kvar där. Sveket är borta. Han är inte längre Jakob, utan Israel i vilken det inte, för att tala bildvis, finns något svek. Verket var inte avslutat, men krisen hade genomlevts.

Herren Jesus säger här just detta; att komma till den plats där Himlen är öppen, där Gud kommer ner för att samtala, där härligheter förblir och där du kan ta emot det som Betel innebär detta är inget mindre än att komma och vara i mig, att vara och förbli i mig som Betel, som Guds hus och där få ta del av allt Guds och Himlens goda. Detta betyder att du har kommit till den plats där det naturliga livet har brutits ned, krossats och lagts i gruset. Du kan inte komma in i hans skola förrän detta har ägt rum och det är nödvändigt för Herren att i Kristus säga oss när vi närmar oss tröskeln; Se, det är verkligen en Israelit i vilken det inte finns någon Jakob, han ska få se Himlen öppen.

Att tala om jakobs-livet är bara ett annat sätt att tala om självlivet, därför att ”Själv” är den verkliga kärnan i det naturliga livet och då inte bara självlivet i dess verkligt ondskefulla former men självlivet i dess helhet. Jakob tillhörde den utvalda släktlinjen. Han hade en historisk kunskap om Gud, men övergången från det naturliga till det andliga måste göras via disciplin och kris.

Låt oss stanna här. Se på Herren Jesus. Ingen skulle våga säga att Herrens självliv var likt våra självliv, orena, fördärvade, syndfulla. Inte alls! Ändå hade han ett egenliv, ett självliv fritt från synd. För honom betydde egenlivet bara detta att han kunde tala, tänka, bedöma och handla utifrån sig själv. Det är allt. Inte med ondskefullt syfte, inte som motiverad och influerad av synden eller fördärvet men i oberoende. Han kunde ha sagt och gjort mycket gott utifrån detta oberoende. Men han intog denna hållning, denna attityd att fastän det inte fanns någon synd i honom varken ville eller kunde han vid något tillfälle agera eller tala skild från sin Fader. Det skulle vara oberoende, och det skulle ge fienden just den öppning som han arbetade för att få. Men vi kan lämna detta här.

Vad jag vill poängtera är att vi inte får tro att självlivet enbart uttrycker sig som något fördärvat. Det görs en hel del för Gud med de renaste motiv, men det görs utifrån oss själva. Det finns många tankar, idéer och bedömningar som är både vackra och sublima men de är våra och om vi bara visste sanningen skulle vi förstå att de alla är helt och hållet olika Guds.

Alldeles vid ingången till hans skola har Herren ställt upp något absolut och oundvikligt. Det är Jabbok. Jabbok var ett biflöde till Jordan och innebörden av Jordan finns med där just vid tröskeln till Kristi skola. Han accepterade Jordan för att kunna gå i den skolan under tre och ett halvt år. Du och jag kommer inte att kunna vara med i smörjelsens skola på något annat sätt. Det måste vara så. Om du och jag ska kunna lära Kristus, kommer det endast att ske under det att jakobs-naturen dräps. Jag förmedlar inte lära och teknik till er. Jag vet precis vad jag har att säga.

Jag vet om denna erfarenhet som den största verklighet i min personliga historia. Jag vet vad det är att ha arbetat med all min kraft för Gud och predikat evangelium utifrån mig själv i åratal. Jag vet, jag vet mycket väl vilket hårt arbete det är när det ligger som ett lock över ens huvud. Jag har stått så många gånger i talarstolen och sagt till mig själv, om jag bara kunde bräcka sönder detta lock och istället för att predika det som jag samlat ihop från alla böcker, gjort noteringar om i mina anteckningsböcker och studerat bara kunde lägga allt åt sidan och med en öppen himmel tala det som Gud lägger i mitt hjärta. Detta var min längtan under många år. Jag anade att det fanns något sådant men jag hade inte fått tag på det förrän den stora kris som beskrivs i Romarbrevet 6 kom och med den också den öppna himlen. Det har varit annorlunda sedan dess, helt annorlunda. ”Ni ska få se himlen öppen.”, och all kamp var borta, alla dessa bindningar har försvunnit, begränsningarna, det finns inget lock där. Detta är min härlighet nu. Förlåt mig för detta personliga inpass.

Jag är tvungen att nämna det eftersom vi inte är här för att hålla föredrag, vi befinner oss mitt uppe i den Helige Andes direkta och omedelbara arbete med att uppenbara Kristus för oss och detta i allt större omfattning. Men detta äger inte rum annat än vi har kommit till vårt Jabbok, tills jakobslivet har fått dödsstöten genom den krisen och då Herren kan säga ’en verklig israelit i vilken det inte finns något av Jakob. Du ska få se Himlen öppen.’. Det finns ett sådant lock, en stängd himmel över oss alla utifrån vår natur, men välsignad vare Gud, korset ser till att himlen rämnar, förlåten har rivits itu uppifrån och ner och Kristus uppenbaras tack vare denna sönderrivna förlåt som är hans kött. Man ser honom inte längre som mannen Jesus, han ses av våra hjärtan i all fullhet av Guds fullständiga tanke för människor. Det är en oerhörd sak att kunna se Kristus och se honom mer och mer. Det är här det börjar – ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek, ingen Jakob. Du kommer att få se himlen öppen.”

Ett ny framtid för en ny människa

Detta ord, du kommer att få se himlen öppen, innebär en ny framtid för en ny människa. En ny människa, ny förväntan. I en av de engelska översättningarna, (The Authorized version) har man utelämnat ett ord som tagits med i en annan (The Revised version). Jag tar med det av den anledningen att det ligger underförstått i det grekiska originalet utan att ordet egentligen lyfts fram. I en version heter det ’Härefter ska ni få se himlen öppen’. I den andra har man inte tagit med det första ordet och det står ’ni ska få se’. Men ’ni ska’ är något med förhoppning, med framtidsutsikt, det är en tidsform som pekar framåt mot en kommande dag. Inte ’ni ser’, men ’ni ska få se’. Det är en ny framtid för en ny människa och i detta ligger ett nytt tidsavsnitt.

Det är den Helige Andes tid. Genom hans ankomst har den öppna himlen blivit en verklighet. Korset åstadkommer den öppna himlen för oss. Men det är den Helige Ande som gör den verklig i oss på samma sätt som vid Herren Jesu förebildliga död och uppståndelse i Jordan då himlen öppnades över honom. När han kom på uppståndelsegrund hade han en öppen himmel. Då sänkte sig Anden ner över honom och förblev där, och Anden blev, kan man säga, det kommunikationsmedel som lät Himlen vara allt det som den skulle vara i fråga om samtal, umgängelse och samvaro. Det är i Andens tid som allt värde i Kristus blir verkligt i oss. ’Ni ska få’; och, välsignad vare Gud, det som låg till reds för Natanael är närvarande med oss.

Den tidsåldern har kommit. Vi befinner oss i den Helige Andes tidsålder, i den öppna himlens tid.

Det utmärkande för ett liv smort av den Helige Ande

Vad är det som kännetecknar ett liv som är smort av den Helige Ande? Du minns att när Paulus reste till Efesus fann han somliga lärjungar och utan att ge oss någon förklaring till anledningen till hans fråga sa han omedelbart till dem, ’tog ni emot den Helige Ande när ni kom till tro?’ Deras svar var, ’nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten’. Nästa fråga som Paulus ställer är särskilt betydelsefull. Den tar oss tillbaka till Jordan. ”Vilket dop blev ni döpta med?” Dopet är uppknutet till denna livsviktiga verklighet. Om du inte känner den Helige Ande, vad betydde då ditt dop? Vi blev döpta med Johannes dop. Då förstår jag, ’Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus’. När de hörde det, lät de döpa sig till Kristus och den Helige Ande kom över dem. Så kom de in i Kristi skola. Och det som utmärker ett liv smort av Anden är att du lär känna Kristus på detta levande, ständigt växande sätt.

Lyssna till detta. Det är inte så elementärt och oviktigt som det tycks. En del av oss är inte speciellt duktiga som elever och vi tar lång tid på oss att lära. Det tog mig årtionden att nå en sann insikt i detta. Vi vet så mycket, och ändå upptäcker vi att vår personliga kännedom om Kristus är så liten. Vi kommer fram till detta om och om igen. Till sist kommer vi att nå en punkt då vi ropar ut ett, ’det är inte läror och sanningar, teman och ämnen och skriftord som jag behöver känna till’. Allt detta är nog så bra när du arbetar med det men låt en person hamna i elden, i stora svårigheter, under betryck och i rådlöshet. Vad händer då med alla dina läror, alla dina ämneskategorier, allt ditt bibelstuderande? Vari ligger dess värde? Det löser egentligen inte dina problem, inget av det kan föra dig igenom. Detta är en tragedi.

Sanningen om många av oss som har våra läror ordnade, som har gått igenom Bibelns lärosatser och arbetat med dem; pånyttfödelse, återlösning, försoning, rättfärdiggörelse genom tro, helgelse och så vidare, sanningen är den att när vi har gått igenom allt detta och fått allt på plats och sedan har hamnat i en hemsk andlig kris har allt vad vi lärt förlorat sitt värde. Vi når en plats där vi, om det inte vore för Herren själv, enkelt kunde vräka alltsammans åt sidan och säga att kristendomen inte fungerar.

Så är det för dem som har känt Herren i åratal utifrån samlandet av sanningar, så mycket värde har det när man hamnar i djupaste andligt betryck. Det enda som kan hjälpa i en sådan stund är inte dina fina anteckningar med alla lärosatser, utan vad du har lärt om honom personligen på ett levande sätt i ditt hjärta. Vad har den Helige Ande uppenbarat i mig och för mig och gjort mig delaktig i av Kristus? Detta är vad vi förr eller senare kommer att ställas inför. Vi kommer att föras tillbaka till den levande, andliga insikten om Kristus. Det är endast han personligen, uppenbarad i vårt innersta genom den Helige Ande, som kan frälsa i den mörkaste stunden.

Den dag kommer då vi kommer att avklädas allt utom det som hör till den inre, andliga insikten om Kristus, avklädda all den mentala och intellektuella kunskapen. Många av dessa som varit stora när det gäller undervisning och lära har gått igenom ett oerhört mörker vid livets slut, ett förfärligt mörker. Hur de har klarat sig igenom har berott på den inre kunskapen om Kristus ställd mot den yttre, intellektuella. Hur ska jag förklara vad jag menar med detta?

Om du, till exempel, upptäcker något som gäller din mat och ditt födointag vilket verkligen är dig till hjälp. Du har testat allt, alla tips, många sorters diet som man har erbjudit dig mitt i din sjukdom, men inget har hjälpt. Så, plötsligt hittar du något som verkligen hjälper, och vid nästa tillfälle av prövning följer du de nya råden och äter och upptäcker att det hjälper dig igenom. Det är något som verkar och samverkar i ditt inre, något som för dig igenom svårigheterna. Det är detta jag menar med anknytning till vad Kristus är för oss och hur Kristus verkar i oss. Han måste få vara i oss. Detta är det som vi kan finna vila i med tillit och förtröstan, och när vi gör det tar han oss igenom. Det är på detta sätt vi ska lära känna Kristus. Det är det enda sättet på vilket vi kan lära känna honom, och det handlar om erfarenhet.

”Du ska få se Himlen öppen”. Den Helige Ande har kommit för att inrätta en helt ny ordning för oss, så att Kristus uppenbaras i oss som vårt verkliga liv. Ni ska få se när den Helige Ande kommer; detta är tecknet på ett liv smort av Anden. Ni ska se! Och det är verkligen oerhörda tillfällen när man verkligen ser. Några av oss har gjort sådana upplevelser vid speciella tillfällen och somliga av oss har sett andra ha sina särskilda upplevelser. Och ändå visste vi att de hade vetat om allt detta, hade lärt sig det och hade fått det inpräntat under åratal. Ändå hade det inte förrän efter många år blivit en verklighet för dem och de kunde till sist säga: ’Nu äntligen börjar jag se och förstå vad man har sagt hela denna långa tid’.

Jag minns en man som hade växt upp i en verkligt from familj. Jag jämförde alltid fadern i huset med Charles G. Finney. Han var som Finney i ande och till själ och kropp. En av hans söner som växte upp i denna gudfruktiga familj var en mycket nära vän till mig under många år. Vi hade verklig gemenskap och talade alltid om Herrens sak. En dag – jag kan fortfarande se det, alldeles vid hörnet av Newington Green –skulle jag träffa honom och när jag närmade mig Newington Green kunde jag se honom på håll. Jag såg honom le, och så skakade vi hand. Han var som ett enda stort leende. Vet du, sa han, jag har gjort en upptäckt. Vad är det du har upptäckt, svarade jag. Jag har upptäckt att Kristus bor i mig! ”Kristus i oss, vårt härlighetshopp.” Detta hade blivit en verklighet för mig. Jag svarade att jag kunde berättat det för honom för många år sedan. Det är det som är skillnaden, svarade han, jag ser det nu, jag vet det nu.

Du märker vad jag är ute efter. Det är precis detta. Oh, att världen vore full av sådana kristna! Är inte detta det stora behovet? Men eftersom detta uttalades till Natanael måste det gälla oss alla. Det var inte till Petrus, Jakob och Johannes på förklaringsberget. Det var Natanael som fick höra det, en i den yttre gruppen av lärjungar. Orden är för alla och om det behöver styrkas och bevisas, se då på vad Jesus sa: ”Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” Vad är det som har hänt? En oerhörd omvälvning har ägt rum inom ramen för ett par enkla satser. Se, en verklig israelit. Det hör Israel till, det hör till Jakob, nationen Israels fader; det hör Jakobs söner till, det jordiska Israel. Nå, men det är skarpt avgränsat till det jordiska, det är snävt begränsat till ett folk bland alla nationer och hör hemma inom förebildernas ram.

Men, lägg nu märke till den stora övergången. Herren tog bort något som Natanael sa: ”Du är Israels konung”. Israels konung? Det betyder inget i detta sammanhang. Ni ska få se större ting än dessa. Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen. Detta är något mycket större än Israel. Människosonen. Det har med människosläktet at göra, något universellt. Detta är för varje människa som vill komma med, inte bara för Israel. Ni ska få se större ting! Himlen öppen – och för vem? Inte bara för Israel, men för varje människa i Kristus. Människosonen.

Denna titel Människosonen, representerar allt det som Gud har tänkt för människan. Vilken storartad tanke, vilken väldig plan Gud har för människan. Den öppna Himlen är till för människor när de förs in i Guds plan i Kristus. Den öppna Himlen är till för människor. Gud uppenbarar sig för människor i människan Kristus. Detta är till för oss alla. Låt ingen få dig att tro att denna öppna himmel, denna smörjelse endast är till för några få utvalda. Nej, detta är till för alla.

Guds önskan, Guds tanke är att du och jag, de mest enkla okunniga och svaga, de som är minst dugliga utifrån det naturliga, ska upptäcka att vi har fått den öppna himlen som gåva och rätt genom födelse. Sagt med andra ord, du och jag får i Kristus lära känna detta underbara Andens verk som består i en inre uppenbarelse av Kristus i en ständigt växande fullhet.

Detta är till för oss, var och en av oss. Må den mest mogna kristne få uppleva en ny dragning till Kristus i denna sak och må vi alla verkligen komma fram till denna kris då locket över oss bräcks sönder och vi får lära känna den öppna himlen där Anden uppenbarar Kristus i våra hjärtan för att han ska bli förhärligad.