Guds sätt att nå sina syften

av T. Austin-Sparks

Originalets titel: God’s Means of Achieving His Purpose
Ur: "A Witness and A Testimony" Jan-Feb 1940, Vol. 18-1. (Översatt av Lars Widerberg)

Genom vilka medel når Gud sina mål med sitt folk? Vilken är den metod som Herren använder för att uppnå sina syften? Han arbetar och verkar genom sin Ande med korset som verktyg, den Ande som fostrar söner. Det finns inte något hopp om att nå fram i fråga om Guds syften eller att ens kunna ta ett första steg i den riktningen utan den Guds Ande vilken formar söner.
Allra först måste det finnas ett barnets rop efter Far. Det måste finnas en sådan relation till Fadern skapad av Anden. Sedan måste denne Ande, den Ande som verkar för söners rätt sedan han fått komma in i en människas inre, gå vidare med att fullt ut forma Kristus i oss. Aposteln säger, ”Mina barn, som jag nu än en gång med smärta föder, tills Kristus har tagit gestalt i er”. Detta har inget att göra med mitt kämpande för att nå fram, men om Guds sons Ande som verkar och sträcker sig efter Guds mål. Om vi ändå hade tro på denna punkt! Om du har verklig tro i detta kommer du att äga hemligheten till ro och till vila.

Det är ju så att vi har perioder av andlig stiltje, perioder i bönelivet då det verkar vara omöjligt att be, perioder då inget av andligt värde verkar äga rum. Hur vi än bänder och bryter kan vi inte göra något åt det. Vad kan vi då verkligen göra?
Om min erfarenhet har något värde för er – och jag tror att jag har upptäckt något lite av hemligheten – skulle jag vilja visa följande: Genom Anden bor Kristus i mig och allt har sitt ursprung och sin rot i honom, allt är koncentrerat till vad han är, inte vad jag är. Inget beror av vad jag kan åstadkomma eller av vad jag inte klarar att göra, inget beror av vad jag är idag – allt finns hos honom. Jag är kanske inte ens medveten om hans inneboende, i stället är mitt sinne oroat av allt som inte hör Kristus till. Så har jag det kanhända just nu, men han är trofast, han är sann.
Han har gett mig försäkran om att han inte ska lämna mig eller överge mig, han har lovat att förbli hos mig alla dagar för att fullända det verk intill Kristi dag vilket han har påbörjat. Han begynte detta, jag gjorde det inte, han företog sig detta. Innan jag ens fanns till hade han bestämt sig för att slutföra sitt verk till fullhet i var och en som vill sätta tillit till honom. Allt detta var iordningställt innan jag ens såg den första dagens ljus. Jag satte inte igång något av detta, det hade inte sin början med mig. Det enda jag kan göra, ska göra, är att lita på honom, lita på honom allena – och om jag inte har förmåga att ta mig igenom i bedjandet är det fullt ut gott och rätt att säga: ”Herre, jag kan inte be med skärpa nu, jag vill att du sköter allt bedjande”:

Ingen som verkligen har sitt hjärta hos Herren skulle ta ett sådant uttalande och använda det som en ursäkt för att inte bedja. Jag är inte i färd med att förse dig med ursäkter för att ge upp bedjandet. Jag menar att det finns perioder då vi inte kan vara fullt alerta och jag är inte alls säker på att Herren inte tillåter oss sådana perioder – kanske för att vi inte ska berömma oss av vårt goda arbete. Han lyfter oss bort från sådan grund, och ser till att allt enbart beror av honom, en position där det inte finns något alternativ till att förtrösta på honom. Du ger inte upp ditt bedjande i och med detta. Om du kunde be, skulle du göra det, men under en sådan period av verklig brist på ork och duglighet får du lov att lita på att han bär.

Jag hamnar i sådana perioder, men under det att jag sätter all tillit till Herren och säger: ”Herre, detta hör till ditt ansvar, jag är viss om en ändring, viss om att bedjandet kommer tillbaka och jag vilar i dig under tiden.” Det återvänder i större rikedom och välsignelse.

Kära vänner, detta har visat sig vara sant om och om igen, Det kommer tillbaka. Det är inte bara så att du mår bättre och kan komma igång igen. Du vet ju att man kan må utmärkt utan att för den skull kunna be. Ingen kan producera bön. Dugligt bedjande handlar inte om hälsa och kraft. Du är kanske är vid perfekt hälsa men du når inte igenom till himlen på de premisserna.
Bön handlar om en öppen himmel – bön är gemenskap med Herren, och den beror av Herrens agerande inte på vårt. Han för in sådant. Lita på honom. ”Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.” Han har hela saken om hand. Under det att min hållning inte är annat än tro på honom, kommer han att se till att det finns ett böneliv, han ser till att det finns ett liv i och genom ordet. En förtröstandets tro är hemligheten till allt som hör Guds vilja till.